En pedagogik som skapar sammanhang

HELA MÄNNISKAN går i förskolan och skolan

Kursträdet
Waldorfpedagogiken vill utveckla hela människan – tanke, känsla och vilja. Teoretiskt, konstnärligt och praktiskt arbete integreras så långt som möjligt. Undervisningen ger näring för hela personligheten och reduceras aldrig till enbart inlärning.

Kunskapsinhämtande och fostran utgör en helhet genom att stoffet väljs och presenteras så, att det i varje stadium anknyter till barnets egen utveckling och hjälper denna framåt. I det skolförberedande stadiet är det viktigast att grundlägga kvaliteter som gör att det senare kunskaps- inhämtandet och den personliga utvecklingen kan ske utan stress. Ett barn som kommer till skolan med svaga sociala färdigheter, brist på varaktiga vuxenkontakter, utan trygghet eller med svagt självförtroende är redan på efterkälken.

Omdömesförmågan utvecklas genom en allsidig belysning av sakförhållandena. Fram till puberteten aktiverar waldorfpedagogiken särskilt vilje- och känslokrafterna, som bildar ett rörligt underlag för en i puberteten vaknande, självständig tankeförmåga. Elevernas kreativa och fria tänkande är waldorfskolans främsta mål.

Den tolvåriga waldorfskolan syftar till en bred, allmän människobildning utan begränsande specialiseringar. På detta vis står eleven efter avslutad skolgång fri att utifrån sig själv välja bland så många studie- och yrkesinriktningar som möjligt.

Waldorfskolan arbetar med utgångspunkt i Rudolf Steiners människosyn. Denna är baserad på grundtankar som kan formuleras: Människan utvecklas enligt lagbundenheter i såväl kroppslig som själslig och andlig bemärkelse. Under uppväxten vävs det helt unika livsmönstret för varje enskild individ.

I enlighet med dessa idéer ser waldorfskolan pedagogiken som en konst. Ordet ”konstnärlighet” i texten avser ett förhållningssätt till såväl undervisning, metod som material. Denna grund vidareutvecklas med hänsyn till nyare pedagogisk forskning och praxis inom waldorfskolor, lärarutbildningar och annorstädes. Några för waldorfskolan viktiga särdrag skall i det följande beskrivas. .

 

En tolvårig plan för lärandet

Målbeskrivningarna utgör en sammanhållen helhet, omfattande åldrarna ett till och med nitton år. Barnets utveckling och mognadsfaser är vägledande för hur och när de pedagogiska motiven introduceras, vävs ihop och behandlas. I skolan hålls klassen i görligaste mån samman under alla tolv åren.

 

Förskolan – Lära genom härmning

Förskolebarnens förmåga till efterhärmning tas tillvara. Tillsammans med medarbetarna deltar barnen i skiftande aktiviteter, allt från diskning till matlagning och städning till danslekar och berättande. Barnen gör efter de vuxna, samtidigt som barnen i den fria leken skapar ur sig själva. Enkla leksaker av naturmaterial används, så att barnens egen fantasi kan komplettera material och utveckla leken (se här det följande kapitlet om åldern ett till sex år).

 

Trygghet och kontinuitet: Klasslärarens roll

Waldorfskolan eftersträvar att eleven har samma klasslärare från första klass till och in i puberteten. Denna kontinuitet är en trygghetsskapande faktor i skolan. Tillit utvecklas mellan lärare, elev och föräldrar. En verklig fostran blir möjlig.

 

En konstnärlig undervisning

Undervisningen ska genom lärarens konstnärliga förhållningssätt bli sinnlig och upplevbar för eleven. Berättande, konstnärligt skapande och samtal leder fram till förtätning av stoffet i elevens arbetsbok (periodhäfte). Den mänskliga kontakten i det talade ordet ger närhet och substans som inte kan förmedlas av tryckta läroböcker och tekniska hjälpmedel.

 

Organiskt schema

Waldorfskolans dagsschema utgår från människans dygnsrytm. Periodundervisningen (tanke) ligger på morgonen, språk och konstnärliga ämnen (känsla) läggs gärna i anslutning till denna mitt på dagen, medan hantverk och gymnastik m m (vilja) optimalt kommer på eftermiddagen. Håltimmar undvikes. Denna uppläggning blir ett stöd för elevernas lärande och motverkar skoltrötthet. Den rytmiska växlingen mellan koncentrerat arbete och återkommande övande, mellan elev- och läraraktivitet, går igen i gestaltandet av lektion, dag, vecka och årslopp.

 

Arbetsbok istället för lärobok

Läraren anpassar sin huvudsakligen muntliga, konstnärligt gestaltade undervisning till den aktuella elevgruppens behov. Eleverna skriver och illustrerar i sina arbetsböcker, och läraren sammanfattar i de lägre årskurserna innehållet i diktamen. Efter hand utformar eleverna själva sina texter. Genom arbetet med böcker som bredvidläsning och vid behov (i synnerhet i högre klasser) också med hjälpt av internet lär sig eleverna att begagna olika informationskällor samt att sovra och jämföra olika ståndpunkter.

 

Periodundervisning

Morgonens två första timmar ligger i ett block, då man läser samma ämne i två till fyra veckor. Engagemanget hinner fördjupas. Stoffet får sedan sjunka undan och mogna, tills ämnet återkommer nästa termin eller läsår i en ny period, som inleds med en sammanfattning av den föregående. Morgonperiodens mer teoretiska teman förenas med eftermiddagens praktiska och konstnärliga övningar, i t.ex. hantverk, laborationer och experiment i de högre klasserna.

 

Från bild till bokstav

Bokstäverna börjar som bilder i olika berättelser – främst folksagor – t ex en svan för S, en groda för G. I en serie bilder arbetar eleverna fram bokstavstecknen. Läsinlärningen sker långsamt för att undvika spänningar och blockeringar. Metoden kan stå som förebild för waldorfskolans pedagogik – från upplevelsen i handling-berättelse-experiment via det konstnärliga fram till begreppet.

 

Språkundervisning

Härmningsförmågan finns kvar under de första skolåren, om än i avtagande grad. Undervisningen i främmande språk börjar därför i klass 1. Sånger, lekar, ramsor är utgångspunkter. Undervisningen görs och upplevs på det främmande språket. I högre klasser utvecklas förmågan till konversation och skrift genom levande bilder från de olika folkkulturerna. Man försöker uppleva och öva språket direkt i dess särart. Översättningar prioriteras först i de högre klasserna.

 

Religionsundervisning

I alla kulturer spelar religionen en stor roll, och i waldorfskolan är den ett viktigt inslag. Med religion förstår vi då en vördnadsfull hållning till livet och världen som kan finnas i alla världsåskådningar och som leder till moraliska konsekvenser. Den religiösa hållning som utmärker waldorfskolan implicerar intresse för och tolerans gentemot olika trosuppfattningar. I denna vida bemärkelse genomsyrar en religiös hållning alla ämnen. Som ämne är religionsundervisningen konfessionsfri men vilar på kristen grund.

 

Läsårsbrev/Betyg

Läsårsbrev med en beskrivning av elevernas prestationer och utveckling är en viktig del av waldorfskolans profil. Jämförelse görs med eleven själv över tiden och i förhållande till årskursens mål – inte med kamrater.

Sociala förhållningssätt liksom arbetsvilja är viktiga bedömningsområden. Läsårsbrevet bidrar till självkännedom och är ett viktigt pedagogiskt instrument. De kompletteras med utvecklingssamtal en gång per termin. Läsårsbreven innehåller som nämnts bl a en beskrivning av elevens måluppfyllelse och denna kan ”översättas” till det offentliga skolväsendets betygssystem efter åk 9 och 12, om eleven måste ha sådana för sin vidare utbildning el dyl.

 

Månadsfest

Inför lov och större högtider hålls månadsfest, som regel ca en gång per månad. Eleverna och lärarna följer de stora årstidsrytmerna. Klasser och grupper av elever framför då för kamrater, lärare och föräldrar inslag ur undervisningen, så att hela skolan får upplevelser av, vad som tilldrar sig i de olika klasserna. Sång, musik, dramatiserade inslag, recitation m m är vanliga aktiviteter, som också blir till en gemensam utvärdering och gestaltning av pågående arbete.

 

Hem & skola

Föräldrarna har valt waldorfpedagogiken, vilket är en fruktbar grogrund för nära samarbete mellan hem och skola. Föräldramöten hålls som regel en gång per månad, då pedagogik samt arbete och förhållanden i klassen står i förgrunden. Dynamisk debatt och ingående samtal kring fostran och undervisning brukar känneteckna föräldraaftnarna. Som ansvarstagande styrelseledamöter i skolans förening eller stiftelse (skolans huvudman) bär föräldrar tillsammans med lärare ett realt ansvar för skolan. Föräldraföreningen kan handlägga vissa sociala och finansiella frågor vid skolan. Förutom det formella samarbetet mellan ansvariga organ ges vid föräldramöten, fester, basarer, teaterföreställningar, konserter, kurser och andra gemensamma aktiviteter rikligt med tillfällen till otvungna former av socialt liv och samverkan mellan lärare, elever och föräldrar. Waldorfskolan vill vara en sann kulturhärd.

 

Läraren

För läraren är forskandet och kunskapandet om människan utgångspunkt och grund för arbetet. Förutom fortbildning och det i kollegiearbetet ständigt pågående studiet är det varje lärares uppgift att bearbeta iakttagelser och erfarenheter ur vardagen i ett regelbundet meditativt liv. Även härur kan fördjupad insikt om utövandet av den pedagogiska konsten samt om den egna personlighetsutvecklingen vinnas. Vid kollegiekonferenserna är det vanligt, att tankar och hypoteser, vunna ur sådana erfarenheter, övas och prövas mot kollegors. Läraren ser utövandet av pedagogik som en konst.

 

Eleverna

De vuxnas första uppgift vid en waldorfskola är att se till elevernas behov. I de lägsta klasserna är det därför lärarens främsta ansvar att efterkomma dessa i utövandet av den pedagogiska konsten. Detta gäller alltifrån lektionernas innehåll och gestaltning till livet på rasterna och i kontakterna med elevens hem. Med stigande ålder och ökad mognad ges eleverna allt större inflytande över utbildningssituationen och skolarbetet. De äldre eleverna uppmuntras att arbeta i elevråd som ett mer formaliserat sätt att utöva inflytande vid skolan. Därutöver är de vanliga formerna för elevernas inflytande den direkta kontakten med lärare och kollegium, under klasstimmen samt indirekt via föräldrar i förtroenderåd, i skolans styrelse och i föräldraföreningen. Elever ansvarar ofta ur egna initiativ för olika kulturarrangemang och inbjudningar av företrädare från politisk-rättsligt, kultur- och näringsliv i samband med skolans sociala och pedagogiska liv.

 

Integration

De flesta waldorfskolor eftersträvar organisatorisk och pedagogisk samverkan med waldorfförskola och fritidshem. Det är vanligt, att sådana verksamheter på en plats har gemensam huvudman och/eller kollegiekonferenser, studiedagar etc tillsammans. När detta skrivs (hösten 2006) finns ett stort intresse för planerna på undervisningens inkludering av elever med särskilda behov, men frågan ligger än i sin linda och någon gemensam form för hur inkluderingen har inte hunnit utarbetats.

 

Lärandet – en process

Waldorfskolans innehåll är i stor utsträckning uppbyggt kring teman, övergripande projekt och motiv med utgångspunkt i barnets utvecklingsfaser. Till följd härav blir undervisningen inte så styckevis och ämnesvis uppdelad, som den kan se ut i ett veckoschema. Ett exempel:

Den grekiska kulturen, åk 5. Under detta tema arbetas metodiskt och didaktiskt grundligt med flertalet av följande motiv: Mytologi (religionskunskap), forngrekens vardag, konst och filosofi (historia), Mellan- och Fjärranösterns karta och topografi i samband med alexandertågen (geografi), aristokratisk-demokratiskt styresskick (samhällskunskap), ofta i dramatiserad form hexameterdiktningen (eurytmi, drama, litteratur), hantverk (bild, modellering), de olympiska lekarna (gymnastik), det grekiska templet med dess plan, fasader och formspråk (konsthistoria, teknik), tiders, sinnelags, filosofiers, kulturers konfrontation och befruktning i människomöten, t ex Platon-Aristoteles, Aristoteles-Alexander, Alexander-Darius, Sparta och Aten (psykologi, människokunskap, idéhistoria), Arkimedes och Pythagoras (matematik, fysik). Ett genomgående, grundläggande utvecklingsmotiv är vilja-känsla-tanke. Som metodisk-didaktiska exempel kan nämnas: Från bokstav och skrift till läsning i åk 1 – 3, där formteckning och eurytmi är betydande delar av processen. Med inledande tonvikt vid det viljeartade och konstnärligt upplevbara.

Djur, växter, mineral och deras förhållande till människan i åk 4 – 6, vilka blir fysik, kemi, botanik, zoologi, geografi, människokunskap och geologi från åk 6 och 7. Det har förberetts från första skolåret i sagor, natursägner, fabler etc, där naturrikena med sina representanter själva trädde fram som besjälade. I nio-tioårsåldern tas ett viktigt steg på självuppvaknandets väg. I åk 4 får även gudaväsendena personlighetsdrag i den nordiska mytologins asar och vaner samt i Kalevalas gudar. Dessa bildar med sina etiska och själsliga kvaliteter så väl föredömen som avskräckande exempel i barnens individualiserings- och sociationsprocess. Med intensivt övande i allitteration, bråkräkning och korsstygnsbroderier stärks de väckande krafterna.

Tolvårsåldern är ytterligare en sådan knutpunkt i barnets utveckling. Ännu ett språng mot både själv- och omvärldsmedvetande tas. I åk 6 motsvaras detta tematiskt av metamorfosen Grekland – Rom. Det republikansk-demokratiska sinnelaget kan nu grunda en civilrätt, där t o m slavens på jaget grundade rätt kan respekteras. Romarrikets uppgång och fall, kristenhet-påvedöme-världslig imperialism, arabismens inflytande, Europas topografi och karta, byggnadskonstens utveckling och folkvandringarna är exempel ur ett centralt tema i årskursen: Rom och Europa. Införandet av geometri, fysik och mineralogi med deras relativt genomskådliga och konkreta lagbundenheter är stödjande moment i denna mognadsfas.

Tänkandet grundar sig i stor utsträckning på fantasi, kreativitet, exakthet. Omdömes-krafterna fostras därför i första hand genom vilja och känsla före puberteten. Tyngdpunkterna ligger därvid främst i muntligt berättande (periodundervisningen), handens arbete (bild, formteckning, slöjd), rörelse (eurytmi, gymnastik, folkdans, lek) samt iakttagelse och eftersinnande (allt skapande, geometri, fysikaliska och kemiska experiment), innan ett befäst självmedvetande och ett i detta grundat tänkande är för handen hos eleven. Ett genomgående konstnärligt arbetssätt tryggar växlingen mellan dessa kvaliteter inom alla ämnen och årskurser i waldorfskolan.

 

Läroplanens natur

Pedagogik är en konst och kan bara utövas som sådan. När konsten inte står under inflytande av friska och livgivande impulser stagnerar den. Waldorfpedagogikens kursplaner står därför under ständig bearbetning och kan till art och omfattning skilja något mellan olika förskolor och skolor. Följande redogörelser är därför en beskrivning av, hur waldorfförskolorna och waldorfskolorna i Sverige 2006 har enats om att beskriva det gemensamma i sitt arbete. Avvikelser härifrån förekommer, varför varje förskolas och skolas arbetsplan är ett nödvändigt komplement till dessa beskrivningar. Vad beträffar övergripande mål och riktlinjer, är dessa underkastade en långsammare förvandling.

Så som Skolans värdegrund och uppgifter samt Mål och riktlinjer är karaktäriserade i Läroplan för förskolan (Lpfö 98), det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) samt de frivilliga skolformerna (Lpf 94) med tillägg av här gjorda framställningar av waldorfförskolans och waldorfskolans särart, ansluter sig Waldorfförskolornas Samråd och skolor i Waldorfskolefederationen till framställda nationella mål.

Källa: Waldorfskolefederationen

 
 

468 ad